Frida Birkehede – Whiskyängeln

Vi har fått en intervju med kvinnan bakom den mycket trevliga whiskybloggen Änglarnas Andel, Frida Birkehede. En ung frisk fläkt i whiskysverige som på ett humoristiskt och informativt sätt skriver om sina åsikter om ämnet whisky. Kan även nämna att jag träffade henne för första gången på en bloggarträff som Box Destilleri anordnade, och föll direkt för hennes humor och hennes kunskap om whisky.

Frida är också först ut i en serie intervjuer med kvinnliga whiskypersonligheter som vi på WhiskyTower kommer att ha under hösten. Håll till godo!

Frida Birkehede – Bild från Allt om Whisky

Vem är Frida Birkehede egentligen?
Haha, har ingen aning! Det är alltid svårt att presentera sig själv men jag antar att jag är en livsnjutare och anglofil som helst av allt bara vill ha det lite gött. Jag är barnsligt förtjust i whisky, dinosaurier och djurmönstrade tyger, men det roligaste är en härlig middag med vänner och familj som övergår till whiskyprovning in på småtimmarna. I övrigt jobbar jag som lärare och sedan ett år tillbaka bor min man och jag i ett mysigt gammalt hus i Helsingborg, och här trivs vi finemang.

Hur och varför beslutade du dig för att börja blogga om whisky?
– När jag fick Allt om Whisky:s resestipendium tillsammans med David Tjeder startade jag en whiskyblogg om mitt äventyr i Skottland för nära och kära, med förhoppningen om att några andra skulle tycka att den var rolig att läsa också. Jag ville även skriva på ett lättsamt sätt för att locka fler icke-frälsta till whiskyns underbara värld, eftersom flera av mina vänner inte drack whisky men var lite nyfikna. Det får liksom inte blir för gravallvarligt – whisky är ju kul!

Din blogg Änglarnas Andel är ju fantastiskt trevlig och skriven med humor och med glimten i ögat. Hur tycker du responsen har varit för ditt bloggande?
Haha, tack så mycket! Responsen har varit lite överväldigande, faktiskt. Jag vet att det är en relativt liten blogg men att ha femhundra följare på facebook och folk som tar sig tid att både kommentera och diskutera mina inlägg känns så roligt och inspirerande!

Jag läste på din blogg att du inte är med i något whiskysällskap, varför?
– Om jag ska vara ärlig var det nog från början på grund av ”lilla mig”-syndromet. Vad skulle jag kunna tillföra ett sällskap med många otroligt kunniga whiskyexperter som hållit på med detta i så många år? Tack och lov har jag fått inse att det i dessa sällskap inte handlar om vem som kan rabbla flest årgångbuteljeringar från Ardbeg, utan att man har en ursäkt att ses, njuta av whisky och lära sig massor av varandra. Jag kan gott tänka mig att gå med i ett whiskysällskap, och tror numera att det bara hade varit en positiv och utvecklande upplevelse.

Vilken kontakt har du idag med Old Pulteney och vad är planen för specialbuteljeringen som du var med och valde fatet till?
– Ja du, tisdagsfikorna där vi skulle dricka latte och fläta varandras hår har ju tyvärr uteblivit, men viss sporadisk kontakt har vi alla som åkte till Pulteney. Foton måste utbytas och ondskefulla planer behöver smidas. Jag får ju tyvärr inte berätta så mycket i nuläget – förutom att fatet vi valde är grymt – men det jag kan säga att whiskyn kommer att släppas vid lämpligt tillfälle i höst och att både jag och David kommer att skriva så tangentborden glöder på våra bloggar så fort vi får grönt ljus från högre makter!

Upplever du någon gång att man ser ned på dig som kvinna i whiskysammanhang?
– Vet du vad, detta är en jättebra fråga – spontant blir det ett rungande nej till svar! Jag har tvärtom mötts av nästan uteslutande positiv respons på att jag är en kvinnlig whiskyälskare. Jag har bara stött på två fall där jag helt plötsligt blivit osynlig – en gång av en anställd vid ett destilleri i Skottland och en gång i sommar av en anställd whiskyförsäljare på flygplatsen i Wien. Eftersom jag inte är van vid att bli behandlad på det viset var det såklart frustrerande, men även fast whiskybranschen är mansdominerad har jag blivit bemött av så mycket respekt och glädje för att jag är den jag är och gör det jag gör. Både män och kvinnor, unga som gamla har sagt till mig att de tycker att de är roligt att jag brinner för whisky, och det fick jag höra även innan jag startade bloggen. Whiskyvärlden är för mig en sfär som välkomnar kvinnor, och inte tvärtom.

Provsmakning

Roger Melander på Box har sagt vid ett flertal tillfällen att kvinnor ofta har bättre lukt och smaksinne, vad är din åsikt om detta?
– Det säger faktiskt en av mina kollegor med, och han är utbildad sommelier. Min man tycker ofta att jag kan vara mer specifik kring särskilda dofter och smakreferenser men jag vet inte om det beror på att jag är kvinna eller på att han är gift med mig, haha! Ärligt talat plockar ju han – och andra män – upp doft- och smaknoter som jag inte uppfattar så jag väljer nog att tro såhär: om vetenskapen säger att kvinnor har vassare snok och smaksinne kan det nog inverka en smula, men till sist och syvende tror jag att det viktigaste är hur mycket man ”tränat” och framför allt att våga tro på sitt eget intryck av det man har i glaset. Man kan ju ha hur grymma sinnen som helst men om man inte vågar öppna käften och stå för sin egen högst personliga uppfattning spelar det ju inget som helst roll.

Varför tror du att whiskyintresset ökar bland kvinnor i Sverige?
– Hmm, jag tror på att det beror på olika faktorer som samverkar. Dels är whisky en oerhört komplex dryck som finns i så många olika skepnader, och jag tror att det kan locka många nybörjare. Sedan skapar whisky gärna en gemenskap mellan människor eftersom man ofta vill diskutera det man har i glaset med varandra. Dessutom tror jag att många kvinnor vill ha fler valmöjligheter i baren än att bara placeras in i ”paraplydrink och rödtjuts-facket”. Att kunna sitta tillsammans till klockan sent och smutta på något gott och prata om stort och smått lockar säkert också. Whisky är spännande, utvecklande, roligt och gott – med tanke på detta är det egentligen märkligt att inte alla vill ta sig en rackare ibland!

Vad är det som är så speciellt med whisky enligt dig?
– Jag får nog referera till den känslan jag fick första gången jag ”upptäckte” whisky – att en dryck kan beskriva ett helt landskap i smaken. Det hade jag inte innan, och har fortfarande inte, upplevt med någon annan dryck.

Om du för en månad fick jobba på valfritt whiskydestilleri i världen, vilket skulle du välja och varför?
– Jag skulle nog välja Springbank eftersom de gör alla olika led i produktionen själva och för att det är ett av få destillerier som fortfarande är familjeägt. Jag tror att jag hade kunnat få en så heltäckande bild som möjligt av hela tillverkningsprocessen och företaget under den månaden.

Kan du nämna någon som du ser upp till i whiskyvärlden?
– Om sanningen ska fram är jag inte superpåläst på alla ägare, grundare, tillverkare, destillerichefer, pionjärer och masterblenders som finns över hela världen, så jag kan inte på rak arm hävda att jag ser upp mer till en specifik person av alla de inspirerande människor jag träffat och läst om. Jag vill nog dessutom helst inte se upp extra mycket till särskilda personer, för då hade jag nog inte vågat prata med dem om jag väl hade fått turen att träffa dem, haha! Däremot vet jag flera personer vars jobb jag skulle vilja ha…

Om du fick sätta ihop en provning för oss övriga whiskybloggare, vilka fem sorter skulle finnas på bordet och varför?
– Oh, the pressure! Antingen skulle jag fega ur och välja fem svindyra sorter bara för att verka viktig (och som vi förmodligen inte har hemma, haha…), men förmodligen skulle jag välja ut sådana sorter som delat folk i två läger både här i huset och på nätet för att få era olika åsikter om dem. För att dämpa prestationsångesten något hade jag kört provningen blint:

1) Penderyn Madeira Finish, 46%
2) Mortlach 15, 43% (Gordon & MacPhail)
3) Ben Nevis Cask No 35, 52,5 % (av TKS AB, lagrad i tretton år på rödvinsfat)
4) Springbank 15, 46 %
5) Ardbeg Auriverdes, 49,9 %

Vi hade dessutom käkat god mat innan och druckit vår, på skoj, ihopblandade ”Birkehede Blend” som kaffevirre efteråt.

Till sist: Kan du ge våra läsare ett whiskyråd?
– För guds skull, ta inte whisky på för stort allvar! Den dryck vi doftar och blir alldeles kvasiintellektuellt lyriska över idag var från början hembränt direkt från ladan som man drack för att glömma sina bekymmer för en stund. Som en guide i Skottland sa till mig när vi diskuterade tistelöl: ”vi skottar har testat att göra sprit av det mesta”. Whisky är och ska vara kul, och även om det i många lägen verkar vara viktigt med specialbuteljeringar och priser som får vem som helst att svettas är det viktigaste vad du själv tycker om det du dricker – oavsett omgivningens kunskaper och åsikter.

Om du vill följa denna fantastiska bloggerska hittar du hennes facebooksida här och hennes blogg här.

6 tankar på “Frida Birkehede – Whiskyängeln”

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.