Vi har fått förmånen att intervjua den person som vi utsåg till 2015 års bästa whiskybloggare, David Tjeder. David driver bloggen Tjeders Whisky (länk). Han har hela kortleken, då han är både humoristisk och allvarlig i sina synpunkter runt vårt älsklingsämne whisky. En orädd bloggare som står för sina synpunkter. Läs hur han ser på sitt eget bloggande och om den buteljering han varit involverad i via Old Pulteney.
Vem är David Tjeder egentligen?
En snubbe på fyrtiotre som älskar whisky; en fyrbarnsfar; en feminist; en historiker med nästan tjugo år av forskning bakom sig; en genusforskare; en som älskar att löpträna; en som gillar att laga och njuta av god mat; en politiskt engagerad humanist som oroas över hur den europeiska politiken blir allt brunare; en administratör; en kunskapstörstande människa; en föreläsare; en ateist; en Amnestymedlem; en whiskybloggare; och, ja, jag får väl erkänna att det blivit så, en whiskysamlare. Och mer ändå, men det där samlar väl upp det mesta, tänker jag.
Hur föddes ditt stora whiskyintresse?
Det började i Islay och med Laphroaig för väl en tjugo år sedan, kanske. Länge var whisky detsamma som rökig whisky för mig. En avgörande upplevelse fick jag av min farbror Martin Löfgrén i Växjö, som öppnade mitt sinne för whiskies i en totalt annan klass än det jag hade smakat tidigare när jag sov över där för väl en tio-femton år sedan. Jag hade druckit kanske tio whiskies och var intresserad men oerfaren; han hällde upp Brora och Port Ellen och gud vet vad och jag var i sjunde himlen. Whiskyintresset utvecklades senare steg för steg, och det är väl egentligen bara under de senaste fem-sex åren som intresset har vuxit till en passion som upptar allt mer av min tid.
Hur och varför beslutade du dig för att börja blogga om whisky?
Tanken hade funnits ett tag, men det som fick mig att ta steget var när jag fick veta att jag hade fått Allt om whiskys stipendium. En av huvudanledningarna bakom att börja blogga var faktiskt att jag hade köpt och bytt till mig flera hundra samples av spännande whiskies hemma, och de dracks undan i mycket långsammare takt än jag köpte in mer. En blogg skulle hjälpa mig, och hjälper mig också verkligen, att faktiskt hälla upp de där speciella dropparna, istället för att bara fortsätta vänta på det rätta tillfället att dricka dem.
Din blogg Tjeders Whisky är en populär och intressant blogg där du inte är rädd att tycka till om whiskyrelaterade frågor. Hur upplever du att dina ibland tuffa åsikter möts bland läsarna?
Har jag så mycket tuffa åsikter, verkligen? Jag vet inte riktigt, jag har väl stuckit ut hakan i att jag sagt att whiskyvärlden har problem med sexism och fört fram argument kring varför jag inte använder hundrapoängsskalan, men bortom det är jag väl inte så tuff? Eller? Kring genus var jag rätt nervös innan jag publicerade den texten; nervös att bryta den trevliga stämningen, liksom, men det blev ju mest hyllningskörer från alla håll och kanter. När jag sedan översatte den till engelska och länkade till den i några engelska forum blev det delvis helt andra reaktioner, där var det en del som fullständigt tappade hakan och omdömet i samma sekund. Generellt tycker jag att det är kul att analysera och debattera, mer än att bara presentera smaknoter, men jag har absolut inget problem med om någon inte köper min syn på saken, och jag kan ganska lätt backa från en position om någon övertygar mig om motsatsen.
När du provar en whisky inför en recension, hur går du då till väga?
Jag har en hel bloggpost om det, om jag får passa på att göra ännu mer självreklam; den heter ”Hur jag gör när jag provar whisky” (länk) och där förklarar jag i detalj hur jag går tillväga.
Varför har du valt att inte betygsätta den whisky du provar och recenserar?
Superkort svar först: jag tycker det är svårt att sätta betyg på whisky; jag vet inte riktigt hur jag skulle göra om jag gjorde det. Ska man göra det bör man nog använda den skala som är rådande, den från 1-100, men den skalan är så detaljerad att jag inte alls vet vad jag skulle sätta (Ja, jag vet att ni kör på en annan skala på WhiskyTower – förlåt!). Jag anser mig inte kompetent nog att säga om en whisky är 86 eller 82, och då väljer jag att hellre säga att jag verkligen gillar den här whiskyn, förutom doften b och eftersmaken g, och lämna betyget därhän.
Sedan har det också att göra med hur jag skriver mina smaknoter. Många som skriver om whisky skriver mer exakt och (kanske förment?) objektivt än vad jag gör. Typ såhär: ”Doft: a, b, c, d. Smak: a, c, e, f. Eftersmak: a, d, f, g. Poäng: 83. Kommentarer: en bra vardagswhisky.” Jag gillar att läsa smaknoter som snarare ger uttryck för hur den som provar whiskyn upplevt whiskyn, och det är sådana smaknoter jag själv försöker skriva. Jag vill veta om doften a är starkare än c, om d kommer efter ett tag, om c är uppskattad eller inte. Det är de bitar jag bryr mig om vid smaknoter, medan jag inte bryr mig nämnvärt om slutpoängen. Serge Valentin på whiskyfun skriver oerhört bra smaknoter, och använder poängskalan, men han tar också explicit in sin egen upplevelse av whiskyn och har ju bedömt ungefär en fantasiljon mer whiskies än jag har gjort.
En sista anledning, om jag får bruka ett exempel, är vad en betygsskala gör med jämförelsen mellan olika whiskies. Om jag tar två whiskies jag verkligen, verkligen gillar – säg Hazelburn Rundlets & kilderkins och Benromach 10 100° proof – och så landar de på, låt oss säga, 93 respektive 92 poäng, då får hundrapoängsskalan det att se ut som att jag tycker Hazelburnen är en bättre whisky än Benromachen. Men tycker jag verkligen det? Och hur ska man ens kunna jämföra dessa två totalt olika whiskies? De spelar liksom i olika ligor, de kan lika lite jämföras som äpplen och päron, eftersom det är whiskies i två totalt olika stilar.
Det har ju varit en explosionsartad ökning av whiskybloggar i Sverige. Tror du att det finns plats för alla på den relativt lilla whiskymarknaden?
Svår fråga; jag tänker mig att så länge det finns folk som är intresserade av whisky bör det finnas gott om möjliga läsare av whiskybloggar. Ett möjligt problem är att ”whiskyfolk” alltid är så intresserade av den whisky som just ska släppas eller just har släppts, att det lockar till snabbskrivna recensioner som bara fokuserar på det som är aktuellt precis just i denna sekund, och det tror inte jag främjar kvalitet i det långa loppet. (Det gör också bloggarna väldigt beroende av samples från industrin, med förväntade datum när vissa recensioner ska släppas, något som skapar beroenden mellan industri och bloggare, och det ser jag som ett stort problem.) Jag kollar ibland hur många läsare jag har på bloggen, blir glad om det är många, missnöjd om det sjunker, och får då hela tiden påminna mig om varför jag bloggar. Det är inte en tävling efter att få en massa likes, det är ju att jag vill skriva om whiskies jag provar, oavsett om det är jag och en till eller jag och tusen till som läser. Om drivkraften är att skriva om whisky tror jag det finns plats för ett mycket stort antal bloggar; om drivkraften är att få gratis samples av destillerier eller tjäna pengar på annonser blir det mindre bra innehåll, och bloggen riskerar att bli lite liksom ljummet hyllande av precis allt som provats. Whiskysponge skrev kul om det där någon gång, där han kallade whiskybloggare för ”bribe units” – klart tänkvärt.
Ett problem med en del bloggar är den låga kunskapsnivån. Om jag får vara snobb för en sekund tycker jag att det finns gott om bloggar med väldigt låg nivå på, faktiskt inte minst internationellt. På en blogg läste jag en provning av en NAS lagrad på bourbonfat, följt av en analys av en NAS från samma destilleri lagrad på en blandning av bourbon- och sherryfat, och den som skrev påstod då att den bourbon- och sherrylagrade borde vara ett snäpp bättre än den bourbonlagrade. Alltså, inte så att skribenten själv menade att detta skulle tilltala honom mer, utan att det objektivt borde vara en bättre whisky för att den också lagrats på sherryfat. Skriver man så har man ju faktiskt inte begripit någonting alls om whisky.
Som uttalad feminist, hur ser du på den mansdominerande whiskyvärlden och det faktum att intresset ökar bland kvinnor för denna underbara dryck?
Whiskybranschen och delar av den mansdominerade kundkretsen behöver ett rejält ”wake-up call”. Det finns i princip inget område i världshistorien som varit mansdominerat, som inte sedan blivit mer eller mindre könsblandat. Du ser ingen stor kamp från mäns sida för rätten att bära mascara och korta kjolar, men kvinnor har genom organiserad politisk kamp tillskansat sig så många saker som tidigare varit manligt kodade att vi inte alls tänker på dem som könade längre. Rökning, jeans, kort hår, att ha en karriär, att ha ett lönejobb, att ha rätten att förverkliga sig själv, att gå en kvalificerad utbildning, att köra bil, att läsa facklitteratur, att vara läkare, präst – alla de sakerna är numera i princip könlösa. När man nu ser att kvinnors andel av alla whiskykonsumenter ökar kraftigt är det bara att titta på alla dessa andra saker som varit mansdominerade men som inte längre är det, och dra en given slutsats från det: det kommer att bli helt könlöst att dricka whisky. Det är bara en fråga om hur snabb utvecklingen är. Just nu är det mansdominerat. Om tio år, oändligt mycket mindre mansdominerat. Om säg tjugo år, könlöst. Gissningsvis. Kan man inte jubla åt en sådan utveckling, som tillgängliggör något man själv älskar för ett mycket större antal människor, bör man seriöst fundera över sin världsbild. Och: eftersom män i precis alla andra frågor där kvinnor klivit in på eller även tagit över det som tidigare varit manligt har betett sig illa, nedlåtande, sexistiskt och svinaktigt och man sannolikt inte vill bete sig illa, nedlåtande, sexistiskt och svinaktigt borde man se det som centralt att den majoritet som nu dominerar banan, männen, skapar en miljö där alla är lika välkomna. Om man är man och dricker whisky och tycker att whisky inte passar för kvinnor bör man nog sluta dricka whisky nu, om man vill behålla den där artonhundratalsinställningen att kvinnor mest är i vägen. Gå all in på cigarrer, där går det lite långsammare, är mitt intryck. Annat man kan göra: jaga isbjörn. Köra Formel 1. Spela amerikansk fotboll. En rimligare väg vore att ifrågasätta sig själv, tänka om, och jubla högt och ljudligt ju fler kvinnor som dricker whisky.
Hur tycker du att mottagandet av Old Pulteney – Ambassador´s Cask har varit?
Det har varit fantastiskt! Jag och Frida Birkehede var mycket nöjda med vårt val, och valde samma fat igen blint när vi gjorde om provningen i efterhand. Men det var i sanning nervöst när whiskyn väl släpptes på Systembolaget. Det är ju liksom ingen garanti att det en själv uppskattar också kommer uppskattas av andra. När den sedan konsekvent fått så fina vitsord från bloggar och i sociala medier har det varit både en lättnad och en enorm stolthet över den fina whiskyn.
Har du några nya planer tillsammans med Old Pulteney eller något annat destilleri?
Jag har inget planerat med Old Pulteney i nuläget, men dyker möjligheten upp att få stå i monter för dem igen hugger jag som en kobra; att få göra det under Stockholm Beer and Whisky Festival var något av det roligaste jag gjort i år.
Annars drar jag mig lite för samarbeten med branschen. Jag vill hellre vara så oberoende det går, så att jag kan känna mig fri att skriva ner en whisky fullständigt eller höja den till skyarna på bloggen utan att uppleva att jag själv vinner eller förlorar något på det. Det är också därför det inte finns några annonser alls på min blogg. Vem vet, det kanske ändras i framtiden om jag vill kunna ha mer tid åt bloggen, men i nuläget håller jag samarbeten lite på armlängds avstånd.
Om vi riktar blickarna mot de svenska destillerierna. Hur ser du på dem och skillnaderna mellan dem?
Flera av dem har ju bara släppt förstlingsverk, och inte ens det i många fall. Det finns som jag ser det fyra riktigt starka spelare på den svenska marknaden: Box, Hven, Mackmyra och Smögen. Alla mycket särpräglade, alla med sin egen stil. Jag har minst erfarenhet av Hven, som jag smakat och verkligen uppskattat, men hittills aldrig provat. Smögen har släppt flera ruggigt bra whiskies redan. Box har fantastisk whisky på gång och inte minst deras orökiga på bourbonfat kommer slå världen med häpnad inom några år, det är jag helt övertygad om. Jag tror förresten också att det bara kan komma gott ur att den värsta hysteriska hypen över Box börjar lägga sig, så att folk faktiskt öppnar och smakar på innehållet i flaskorna. Mackmyra har förvisso ett något skamfilat rykte bland nördarna. Jag tycker dock att flera av deras whiskies, som de sena i Specialserien, är bra mycket bättre än Mackmyras rykte. Alla de andra, kommande och pågående projekt, försöker jag följa med stort intresse, men jag har inte druckit särskilt många droppar från fler destillerier än dessa fyra. Säkert kommer det komma nya destillerier, och säkert vilar det saker i lagerhusen hos de nyare destillerierna som kommer att överraska positivt.
Vilken svensk whisky är den bästa du provat?
En jättesvår fråga. För att jämföra whiskies tycker jag egentligen att man måste ha provat dem ”head to head”, eftersom en upplevelse en tisdag i juni inte kan jämföras – eller, jag har inte det smakminnet och den förmågan – med en whisky provad i september. Av officiella buteljeringar är sannolikt den bästa jag har smakat den senaste single casken från Smögen, den på sauternesfat. En helt brutalt bra whisky! Jag var också mäkta imponerad av Box The Festival 2014 (2015 års upplaga har jag inte provat än).
Hur tror du Svensk Whisky står sig om 8-10 år?
Liksom Grythyttan (och andra projekt som aldrig riktigt kom igång) fick lägga näsan i vädret lär sannolikt inte alla destillerier som är igång idag finnas kvar om 8-10 år. Däremot tror jag på en ljus framtid för den svenska whiskyn som helhet. Medan nästan alla skotska destillerier i princip är blendfabriker som släpper singelmalt vid sidan om fokuserar de svenska destillerierna helt på singelmalt, vilket betyder att flera av dem skapar förstklassiga produkter. Dessutom håller hela whiskyvärlden på att internationaliseras; nyss var whisky scotch, och först på sistone har den japanska whiskyn fått ett mer brett erkännande. Om tio år tror jag inte vi bryr oss alls lika mycket längre om en whisky kommer från Speyside eller Australien, Islay eller Bretagne, Highlands eller Sverige.
Om du skulle ha en privat provning hemma, vilka 5 personer skulle du vilja bjuda in och varför?
Jag skulle verkligen vilja träffa några av branschens ruskigt kunniga legendarer; tyckarna och åsiktsmaskinerna mer än destillericheferna, som alltid också har till uppgift att liksom sälja in sitt eget varumärke. Dave Broom, Charles MacLean och Serge Valentin hamnar därför alla på min gästlista. Ingela Gustafsson – Sveriges kanske skarpaste näsa, har jag hört – har en given plats på den provningen. Och så skulle hedersplatsen gå till Martin Löfgrén. Knackar Jim Murray helt oväntat på mitt i provningen för att han hört att här bjuds det på gratis whisky slänger jag dock dörren i ansiktet på honom.
Ställer samma fråga som vi ställde till Frida Birkehede. Om du fick sätta ihop en provning för övriga whiskybloggare, vilka fem sorter skulle det finnas på bordet och varför?
Herreminje, vad svårt. Först och främst skulle provningen definitivt vara blind. Jag är ju mycket stolt över att ha köpt ett par fat och buteljerat dem ihop med Lars Cederbro under namnet Dram good whisky, så den riktigt elaka, tolvåriga Craigellachien från en refill hogshead och nästan 60 % alkoholstyrka skulle vara med: en love it or REAAAAALLY hate it-whisky. (Jag skickade samples på den till ett par internationellt kända bloggare nyligen, och inväntar med spänning vad de har att säga. Det vore roligare om de gav den 67 poäng än mjäkiga 81.) Jag skulle vilja ha med något billigt och obesjunget men jättebra – Speyburn 10 YO kanske? Old Pulteney Noss head, för att retas med en bra NAS? Någon personlig älskling måste ju med – Hazelburn 12 YO, kanske? – och så måste ju givetvis någon whisky som många är kritiska till vara med, för att se om de verkligen ser ner på den om de inte vet vad som är i glaset. Ardbeg Galileo? Mackmyra Svensk rök? Sedan vore det väl ett bra tillfälle att rycka folien av någon av de mer speciella buteljerna i samlingen, de som tenderar att liksom inte öppnas. Jag äger inte många sådana saker, men en Yoichi 20 YO kanske?
Har du några planer på att utveckla ditt whiskyintresse ytterligare, i så fall hur?
Jag har många, många planer och ambitioner. Jag vill gå Box whiskyakademi; jag vill fördjupa mig i de mer tekniska aspekterna av whiskymakandet, som jag tills nyligen var i princip helt ointresserad av; jag vill prova ännu mer whisky, förstås; jag vill komma iväg på min första resa till Islay, gärna under Feis ile; jag vill fortsätta leta efter spännande och annorlunda fat ihop med Lars Cederbro, så att det förhoppningsvis kan komma både en Dram good whisky No 3 och No 4 under 2016; jag vill besöka Whisky show; och så har jag ett par roliga idéer i rockärmen som kan komma att realiseras under 2016 men som jag än så länge håller hemliga. Watch this space…
Till sist: Kan du ge våra läsare ett whiskyråd?
Bara ett? OK om jag kör två?
1) När du provar en whisky, googla inte efter smaknoter på förhand för att sedan leta efter de saker folk har skrivit om denna whisky. Gör det i efterhand, visst, men låt inte vad andra redan har skrivit styra din upplevelse.
2) Prova många olika sorters whisky, stanna inte i din ”comfort zone”, vare sig den heter Islay eller sherrylagrat. Vem vet, det kanske finns magiskt bra dricka i den där buteljen du fnyser så bestämt åt?
2 tankar på “David Tjeder – 2015 års bästa whiskybloggare”