Så var det dags för recension 2 under vår Walsh-vecka. Det är ytterligare en NAS:are som heter Writer’s Tears. Writers Tears är ett oberoende familjeföretag med huvudkontor i Carlow i sydöstra Irland. Deras whisky produceras av Walsh familjen.
Irland är känd som landet av ”helgon och poeter” och har varit hem för några av världens stora författare. I gamla tider upplevde irländska dramatiker och författare ibland skrivkramp och de vände sig då ofta till whiskey för att söka tröst och inspiration. Inte så sällan hjälpte drycken dem att producera inspirerade verk av poesi och prosa. Det sades på den tiden att när författarna grät – grät de tårar av whiskey. Writer’s Tears är en hyllning till dessa gamla författare och man försöker med whiskeyn återskapa hur den smakade för 100 tals år sedan.
Writer’s Tears är buteljerad på 40% och kostar 399 kr via Systembolaget.
Så här beskriver Woody Kane karaktären hos Writer’s Tears:
Doft: Nyans av äpple med inslag av vanilj och honung över en distinkt Pot Still grund.
Smak: Försiktig kryddighet med en explosion av ingefära och kola med rostad ek i bakgrunden.
Eftersmak: Lång elegant eftersmak med subtila toner av mjölkchoklad och mandel.
Doft
Kent: Citron och Apelsin. Banandoft som går åt det mosade hållet. Något får mig att tänka på citronkaka. En hel del vanilj och honung som påminner mig om Auchentoshan 12. Finns en dragning åt bourbonhållet i denna också, precis som i Founders Reserve. Viss nyans av trä.
Beppe: Citrus och kryddor. Vanilj, frukt och bär. Det finns en tydlig sötma och gräs och halm. Det finns i denna en lite småbråkig kryddighet i bakgrunden, nästan som omogna äpplen.
Smak
Kent: En kryddig grundsmak. Bakom kryddigheten finns mycket apelsin och vanilj som tillsammans med ektoner som kliver fram efter en liten stund. En ganska okomplicerad smakbild med få nyanser. Dock behaglig att smaka på. Eftersmaken börjar intensivt med kryddiga inslag (vit och svart peppar) men dör ganska fort och går över till en gräsig ton men bananinfluens.
Beppe: Gräs, citron och apelsin. Vanilj och kola. Det finns en svag beska som hela tiden lurar i bakgrunden. Smågodis och hallon. Det finns en svag rivighet i denna. Det finns en eftersmak som består av smågodis och en gräsighet.
Betyg
Kent: Smakmässigt ett litet steg upp från The Irishman Founders Reserve. Dock saknar jag en komplexitet i doft och smak. Den här är även den för snäll och mjäkig. Visst, denna passar när man bara vill sitta ned för en stund utan att analysera en whisky. Den är totalt oförarglig och smakar helt enkelt bra utan att förvåna eller förarga dig. 5.6 poäng
Beppe: Gillar denna betydligt mer är gårdagens Founders reserve. Mer smaker och lite mer bråkig än den. Dock ska vi ha klart för oss att det ändå är på den subtila sidan. Betyget blir 5.9
För att komma till Betygslistan, klicka här.