En av Sveriges mest lästa författare i whisk(e)ysammanhang är Örjan Westerlund. Han har åtskilliga böcker i ämnet whisky och whiskey på sitt CV. Vi på Whiskytower var givetvis nyfikna på att veta mera om denna sprithistorieintresserade man som nu är aktuell med sin nya bok Bourbon & American Whiskey som släpptes sent 2016.
Besök Whiskytower på Facebook där du har chans att vinna ett signerat ex av Örjans nya bok.
Hej Örjan! Presentera dig för våra läsare?
Sprithistorieintresserad alldrickare med preferenser för bourbon, skotsk whisky och öl. Karaktär i regel med lugn och mild, förutom före middagstid då omgivningen ibland kan tyckas sträv och bitter. Ursprung ingenjör, därav ofta ett naturvetenskapligt angreppssätt, fylliga kunskaper om allehanda oväsentligheter, allmänt positiv som helhet och en lång god eftersmak av en förstående familj och hustru med försmak för bourbon. Vissa inslag av barn vid provningar, vilket givit tydlig nyfikenhet kring pappas intressen.
När och hur väcktes ditt intresse för whisky?
I knappa tjugoårsåldern, som en blandning av gott inflytande från redan frälsta vänner, sedan barn en svaghet för kapten Haddock och ett köp av Springbankwhisky på fat.
Du är förmodligen Sveriges mest lästa författare när det gäller whisky. Vilka böcker har du tidigare skrivit?
101 whisky du måste dricka innan du dör, 101 öl du måste dricka innan du dör, Whisky, Whiskey & Bourbon, Allt du behöver veta om whisky (mäkta glädjande utgiven i jultidningskatalogen första gången!), Svensk Whiskybok, Svensk Spritbok (de två senaste belönade av Måltidsakademin i Grythyttan och med handskakning med Carl-Jan som en av fjädrarna i hatten!), En handbok bourbon (mycket av en reseberättelse från en fantastisk resa i Kentucky och Tennessee för tiotalet år sedan), En handbok choklad och En handbok cigarr (skrivna tillsammans med Jerry Lindahl), En handbok whisky, Snapsvisor, Whisk(e)y (på 7 språk) och ca 20 titlar till, sålda i ca 400.000 ex åren 2004-2016.
Berätta om din nya bok som handlar om Bourbon?
Åter igen mycket historik, och mer jag vill berätta än sidorna räcker till i det fastställda formatet. Men angenämt att kunna koka ner till de fakta och händelser som mest präglat bourbon. Likaså roligt att kunna sammanfatta ett gäng andra författares utmärkta insatser och berätta även på svenska om myter och skrönor och kanske några sanningar…!
Bourbon blir ju mer och mer populärt. Ge oss fem riktigt bra Bourbontips?
Blanton’s (den starkaste, svårslagbar), Wild Turkey 101 (såklart!), Booker’s (klassisk), Corner Creek (mycket mjukt knäckig) och slutligen, om än inte en bourbon utan Tennessee; George Dickel No 12 (förföriskt lätt men intrikat och smakrik!).
Vad tycker du om den växande trenden med NAS-whisky?
Ur tillverkningssynpunkt i viss mån ett tecken på desperation – vi dricker så mycket god whisky att det kräver högre omsättning av lagren än vad som är möjligt om all whisky ska åldersspecificeras. Å andra sidan är det inte självklart att en ålder är det idealiska sättet att mäta kvalitet. En god jämförelse med NAS-företeelsen, och kanske något eftersträvansvärt, är att snegla på t ex sherry där ju solerametoden ger just en balans mellan ungdomlig spänst och äldre avrundad, rikare och mjukare karaktär. Så – jag kan inte se att trenden är något att oroas över. Mer oroande är i så fall att bruket av alltför urlakade fat ger en whisky allt blekare än sina föregångare.
Med tanke på de många nya whiskydestillerierna i Sverige, vad är din syn på svensk whisky och hur tycker du Svensk whisky står sig internationellt?
Svensk whisky är ännu ung, både som industri och på fat. De första svenska destillerierna börjar nu med ålderns rätt få den karaktär jag tycker man kan efterfråga för att stå sig internationellt. Tar vi Box som exempel har vi också ett förhållandevis ungt destilleri som genom skickligt jobb med faten redan efter kort tid har väl omskrivna produkter. Vi ser också exempel på tillverkare som fortfarande gör mer av unga kuriosaprodukter än en dryck som gemene man skulle känna igen som whisky. Majoriteten tillverkare håller genom det stora svenska whiskyintresset en mycket hög kunskapsnivå och ett flertal röner uppmärksamhet för kvalitet och råvaruomsorg, fatlagring och utveckling av produkten. Tecken på detta är såklart att flera har belönats med poäng och utmärkelser, på mässor och i tidningar, för produkter med god konkurrenskraft internationellt. Jag skulle säga att gräddan av svensk whisky står sig mycket väl jämfört med övriga världens nya tillverkare och att de gott och väl håller jämnt skägg även med många av de äldre, etablerade destillerierna.
Om du skulle sätta ihop en provning med 4 whisky och dina gäster var Roger Melander, Pär Caldenby, Henric Molin och Angela D’Orazio – vad skulle då finnas i glasen och varför?
Svårt om syftet med provningen inte är solklart – men just nu känns det nära till hands att rada upp fyra amerikaner för diskussion och utvärdering av dessa vassa näsor och gommar. Kanske några av de jag nämnde ovan, och några till, George Dickel, Sazerac Rye, Booker’s och Blanton’s? Tungviktare med olika karaktärer och hyggligt hög ålder (whiskeyn alltså, inte våra svenska whiskyproffs!).
Upplever du att whiskyintresset i Sverige håller på att förändras och att fler kvinnor börjar bejaka livets dryck eller är och förblir whisky en ”mansdryck”?
Jag har alltid haft intrycket att whiskyintresset är rätt stort hos kvinnor, men de kanske inte alla har den där lätt autistiska genuppsättningen som vi män tycks ha; med en vilja att samla, katalogisera, rada upp på hylla, bygga fina skåp och skriva logg på det vi dricker och provar. I och med högre kvalitet och bredare utbud tror jag såväl whisky som annan dryck hittar fram till fler nyfikna. Glädjande för oss som på något vis jobbar med whisky är att intresset inte tycks byta från en sprit till en annan utan att intresset breddas på en hög nivå.
Kan vi skönja en ny era på whiskymarknaden där fler upptäcker en mer ”världslig” whisky som inte måste komma från Skottland?
Den breddning som sker tror jag kommer att inkludera små destillerier på oavsett belägenhet. Dock kan jag se på till exempel mina provningsdeltagare att det väger tungt hos många att whiskyn smakar på traditionellt vis. Med det sagt att små producenter som gör aldrig så bra sprit som inte har mjukhet, fatkaraktär, sötma och eventuellt röktoner och liknande, som vi associerar med whisky och whiskey, kommer att ha svårt att slå sig in som just whisky eller whiskey. Och med det också sagt ligger det även större tillverkare i fatet (!) att inte lägga omsorg på bra fat och rik karaktär hos slutprodukten. Bland de större tillverkarna tror jag att amerikanska destillerier kan ha ett trumfkort i att de har lagkrav på nya fat. Därmed spelar de i samma liga i detta hänseende som de små hantverksdestillerierna, som lägger mycket krut på första- och andragångsfat och är minutiöst noga med val av korn, jäst etc för att sätta smak och kvalitet snäppet högre än det ekonomiska utfallet.
Vad är din åsikt om kylfiltrering och karamellfärgning av whisky?
Kosmetiska åtgärder som tappar sin betydelse successivt ju mer konsumenten vet om whisky. Kallfiltreringen stjäl dessutom smak från slutprodukten vilket i dagsläget knappast kan ses som konsumenttillvänt. Båda ingreppen lär dock leva länge för blended whisky då den som extrem volymprodukt säljs på andra grunder än till exempel maltwhisky och inte heller åtnjuter samma förståelse för grummel och blekhet hos oss whiskynördar.
Om du var fast på en öde ö och bara fick ha med dig en flaska whisky/whiskey, vilken skulle du välja och varför?
Borde väl vara någon som verkar bra på humöret, håller kylan borta och även har medicinsk effekt. Låter som det skulle bli något rökigt skotskt eller hur? Ardbeg Corryvreckan ligger bra till att hamna i kofferten.
Har du något whisky/whiskey-råd till våra läsare?
Drick det som för tillfället känns lockande, strunta i självutnämnda experter och whiskyförfattare. Våga prova nytt och improvisera själv med vatten, is och mixers.
Til sist: Någonting du vill tillägga?
Att gammal hederlig whiskygrogg med sodavatten och is är gravt underskattad!