Browse By

Bourbonveckans smaknoter

BourbonWeekDet har varit en mycket intressant Bourbonvecka för oss på WhiskyTower. Vi  har provat fyra mycket trevliga bekantskaper från det stora landet i väster. Och vi måste erkänna att vi är positivt överraskad över resultatet.

Det är dock viktigt att direkt konstatera att Bourbon INTE är samma dryck som Single Malt Whisky! Bourbon har en helt annan grund att stå på när det gäller ingredienser och krav för tillverkning. Därför måste man inse att en jämförelse mellan de olika whiskysorterna inte kan göras fullt ut.

Vi har i alla fall kommit fram till att vi nog har en plats i våra whiskyhjärtan även för Bourbon, och vi kommer absolut att återkomma till denna smakfulla dryck i vår blogg med jämna mellanrum. Vi mottar gärna tips på andra Bourbon som ni vill att vi ska prova i framtiden, då detta var väldigt trevligt.

Till sist innan vi går in på smaknoteringar och betyg, så vill vi passa på att tacka Mitch Laney, då han såg till att vi fick förmånen att prova en flaska Maker’s 46! Thank you, Mitch!

Makers46Maker’s 46 (47%)
Doft:
Kent: Oj, vad mycket dofter! Det första jag tänker på är ek, knäck och kola. Sen kommer söta körsbär fram – detta är väldigt sött.
Beppe: Ja, visst är det söta dofter! Men det finns ändå en balans bland alla kraftiga dofter. Jag skulle vilja säga att det är söt fotogen som först träder fram (på ett bra sätt). Sen framträder tydliga toner av vanilj och halm.
Kent: Söt Fotogen? Haha, intressant notering. Men jag håller med om balansen, trots att den är komplex med många olika dofter. Jag tänker även på blöta vetebröd med smör på. Vaniljen finns där absolut. Jag upplever den som ”varm” på något sätt, varm och inbjudande. Trevlig att dofta på!
Beppe: Visst är den inbjudande och komplex. Finns så mycket dofter så jag har svårt att sätta ord på allt. Knäck och russin finns där, men det är något mer som vill fram. Hm, någon slags krydda tror jag det är.

Smak:
Kent: Vanilj och Kola i mängder! Väldigt smörigt. Något får mig att tänka på jul och jag undrar vad som får mig att tänka så?
Beppe: Otroligt mild med tanke på alkoholhalten. Vaniljen finns absolut där och även sött/sockrigt smågodis. Kan det vara Kanel du tänker på? Jag upplever i alla fall kanel tydligt nu i smaken.
Kent: Precis! Kanel är det! En tydlig Kanelsmak som för tankarna till Julbordet. I eftersmaken ligger just kanelen kvar på tungan som en torr krydda en bra stund. Sen ebbar smaken sakta ut och blir mer som blöt eksmak. Lång eftersmak som är kryddig.
Beppe: Håller verkligen med om kryddigheten och Kanelsmaken. Finns även sött bröd och halm i smaken. Den bränner bra på tungan och har en eldig kick på slutet.  I den peppriga eftersmaken tycker jag att Sirap och kryddor träder fram mer och allt avslutas med ektoner.

Betyg:
Kent: Maker’s 46 överraskar mig med sin inbjudande doft och sin komplexitet i smak. Trots att den är väldigt söt så tilltalar den mig på något konstigt sätt. Jag tycker att den är värd 6.5 poäng (Njutbar) och jag skulle inte skämmas över att ha en flaska hemma.
Beppe: Gillar detta. Komplex härlig smak med söthet. Jag borde inte tycka om Maker´s 46 men den har funnit något kryphål in till mitt hjärta. Betyget får bli 6,8. Njutbar på gränsen till delikat.

EagleRareEagle Rare Bourbon Whiskey (45%)
Doft:
Kent: Inte lika söt som Maker’s 46 som var mer inbjudande. Här är det mer rock n’ roll. Spretigare, spritigare och råare.
Beppe: Rock n´roll gillar ju jag, gärna av det lite hårdare slaget som du vet Kent. Håller med, inte lika söt.
Kent: Torkade tobaksblad, mandlar å en massa spannmål – allt inbäddat i smör. Det spretar och sticker iväg åt alla väderstreck.
Beppe: Lite ofokuserad doft känner jag. Den vill, precis som du säger, åt alla håll. Sirap, apelsin och spannmål, givetvis vanilj, men framförallt smörig sirap.
Kent: Det är som att det finns något där under ytan som vill fram och som vill komma ut… men som inte lyckats
Beppe: Håller med dig.

Smak:
Kent: Väldigt torra smaker som påminner om när jag som ung tuggade på vete och korn. Många smaker exploderar på tungan och jag får smaka några gånger för att reda ut intrycken.
Beppe: Tort och kraftig alkoholsmak. Läder och cacao. Absolut inte lika len som Maker´s 46. Eagle Rare klöser mycket mer i gommen och på tungan.
Kent: Russin finns här helt klart, men även grapefrukt, ek och sockrade mandlar. I den halvlånga eftersmaken känner jag mest eken och russin som omsluts av en massa kryddor.
Beppe: Ek och en bitter bismak känner jag. Kryddor och en liten dos vanilj i eftersmaken men överhängande ek.

Betyg:
Kent: Intressant whiskey med sin spretighet. Men för mig blir den för obalanserad och jag kan inte ge den mer än 5.9 (God) då den visserligen är smakfull, men ändå inte i klass med Maker’s 46:s balanserade smakexplosion.
Beppe: Spretig ofokuserad whiskey som inte når målet. Den är god men inte mer. Den får 5,3 av mig då jag tycker mig känna en otrevlig bitter bismak som jag inte tycker om.

BuffaloTraceBuffalo Trace Kentucky Straight Bourbon Whiskey (46%)
Doft:
Kent: Kryddig doft som får mig att associera till Coops färskkryddsavdelning och jag kan urskilja citronmeliss och söt mynta.
Beppe: Det första som slår mig är att det är en frisk och fräch doft på denna whiskey. Kryddorna kittlar näsan skönt, söt vanilj finns givetvis där, det är ju ändå en bourbon.
Kent: Mint och fruktiga undertoner som slåss om uppmärksamheten med ek och vanilj tonerna. Visst finns även frukter där, men eken är så framträdande att den ”dödar” de fruktiga dofterna och lämnar dig kvar med färska kryddor och vaniljek.
Beppe: Frukten gifter sig med kryddorna och skaffar sedan vaniljebarn och bor i ett sött ekhus. Jag gillar denna doft!

Smak:
Kent: Hm, det är som en vaxartad sötma på tungan – med en stor del vaniljek. Kola och krydda (typ koriander) i en konstig förening.
Beppe: Nja, doften lovade mer än vad smaken levererade. Stickande sötma blandat med kryddor och blommor. Tycker mig känna lite lakrits långt i bakgrunden.
Kent: En kryddig mustighet, kanske man kan säga. I eftersmaken ligger myntan och citronmelissen kvar en bra stund och ebbar ut i ektoner.
Beppe: Eftersmaken är bara ek, lite småtråkig.

Betyg:
Kent: Buffalo Trace känns som en mer allmän whiskey. En storsäljare som passar en stor del köpare. Den gör ingen besviken men inte heller någon riktigt, riktigt upprymd. God och trevlig. Den får 5.6 (väldigt nära Eagle Rare, som jag dock fann mer intressant).
Beppe: En skaplig bourbon är vad du får, varken mer eller mindre. Till skillad från dig Kent så tycker jag Buffalo Trace var aningen bättre än Eagle Rare så den får av mig 5,9.

BelleMeadeBelle Meade Sour Mash Straight Bourbon (45,2%)
Doft:
Kent: Oj, den var inte lika söt som de övriga, utan mer parfym. Skiljer sig med sin mer blommiga doft – mer somrig och inte så eldig.
Beppe: Håller med dig Kent. Parfym är det första jag tänker på. Sommarängmed en liten dos sötma. Skiljer sig avsevärt från de andra tre.
Kent: Balanserad och jag kan förnimma en jasmindoft och lavendeldoft som går åt det mer parfymiga hållet. Lustigt nog så tänker jag på snuskryddan – Bergamott – när jag doftar, och det är nog citron/citrus doften hos bergamott som jag förnimmer.
Beppe: Blommor och citron blandat med parfym. En söthet finns där. Jasmin- och lavendeldoften upplever jag också. Tycker att det doftar medicin. Vågar man smaka detta?

Smak:
Kent: De karakteristiska vaniljtonerna är dominerande. Mer vanilj och sockermelass. Visst finns det en uns hetta, men jag upplever att det saknas något. Den är lite klen och saknar komplexitet – helt enkelt lite tråkig.
Beppe: Det första jag känner är vanilj, kanel och blommor. Detta är förmodligen den mildaste av alla de fyra vi provat.
Kent: Precis, de övrigas kryddighet och sälta saknas här. Dessutom är eftersmaken kort med en blygsam hetta. Allt mynnar ut i en sorts ”Jasså?” för mig.
Beppe: Medicindoften jag kände finns inte i smaken. Blommor och frukt och vanilj dominerar smaken. Det som saknas är lite riv som funnits i de andra. Eftersmaken är kort och blek. Det tycker jag är synd då jag faktiskt gillar denna. Tyvärr faller eftersmaken platt.

Betyg:
Kent: För mig är Belle Meade i mesigaste laget. Absolut inget fel  på varken doft eller smak, men den är helt enkelt för tråkig. Sämst, utan att vara dålig, av de fyra Bourbon vi testat. Jag ger den 4.9 i betyg.
Beppe: Detta är en mild och försiktig whiskey som jag kan tänka mig inte passar alla. Den saknar den där hästsparken som jag funnit i de andra, speciellt i Eagle Rare. Tycker inte den är dålig den är bara varsam och blyg. Betyget får bli 5,5. Man måste vara snäll med denna blyga försiktiga dam.

Om destillerierna:

Buffalo Trace och Eagle Rare

Redan 1787 fanns det ett fungerande destilleri på platsen för nuvarande Buffalo Trace Distillery i Frankfort, Kentucky. Bröderna Hancock Lee och Willis Lee startade sitt destilleri runt 1775. Platsens äldsta kvarvarande byggnad byggdes redan 1792.

Destilleriet har köpts och sålts många gånger och nuvarande ägarna The Sazerac Company (ägt av Godring familjen) köpte destilleriet 1992 och döpte om det 1999 efter en omfattande renovering. Destilleriet fick nu namnet The Buffalo Trace. Detta för att hylla platsens historia där ett känt buffalostråk, som nybyggare följde på sin väg västerut, slutade vid den karga stranden vid Kentucky River – på den plats där det nuvarande destilleriet faktiskt ligger. Idag omfattar Buffalo Trace Distillery en yta på 119 hektar och 114 byggnader.

År 1999 introducerades dessutom destilleriets flagskepp, Buffalo Trace Kentucky Straight Bourbon Whiskey.

Destilleriet ligger även bakom utgåvan Eagle Rare Bourbon Whiskey. För närvarande finns det två variationer av Eagle Rare under produktion. Den första är lagrad i 10 år och buteljerad vid 45% alc. Det är en single barrel bourbon (dvs whiskey från enskilda tunnor som är individuellt buteljerade). Den andra varianten är en 17 årig som även den är på 45% alc.

BELLE MAEDE

Charles Nelson föddes den 4 juli 1835 in en liten stad i norra Tyskland. År 1850 beslöt hans far att flytta familjen, som innehöll fem andra syskon, till USA för en chans till ett bättre liv. Under resan över Atlanten, gick John Nelson bort och Charles – bara 15 år gammal på den tiden – befann sig plötsligt vara familjeförsörjare.

Efter att ha arbetat på flera olika jobb i hela nordöstra USA, bosatte sig Nelson i Nashville och öppnade en livsmedelsbutik byggd på grund av hans tre bäst säljande produkter: kaffe, kött och whiskey. Efterfrågan på Nelsons whiskey sköt i höjden, och han stängde sin livsmedelsbutik och startade istället ett eget destilleri “Old Number Five”. Destilleriet blev ett av de största i USA, och var först med att producera Belle Meade Straight Bourbon Whiskey. Tyvärr tvingades slutligen ”Old Number Five” stänga sina dörrar under förbudstiden, men i dag har, Charlie och Andy Nelson – Charles Nelsons barnbarnbarns barn, tagit upp familjeföretaget igen.

Belle Meade Sour Mash Straight Bourbon görs av 64% majs, 30% råg, och 6% mältat korn. Whiskeyn har mognat i minst sex år (även om den genomsnittliga åldern är närmare sju år).

Varje flaska Belle Meade Bourbon är prydd med en vintage-etikett som innehåller porträtt av två hästar vars ursprung kan spåras tillbaka till det ursprungliga Belle Meade Plantaget i Nashville. Hästen till höger, kallas Bonnie Skottland, och var en av Belle Meades ledande hingstar. Hästen till vänster, som var känd som Brown Dick, var ättling till en häst som hette Whiskey. “Han är anledningen till att vi tagit bort deras namn från etiketten”, säger Andy Nelson.

Maker’s 46

Produktionen av Makers Mark startade 1954, efter att upphovsmannen, T. William “Bill” Samuels Sr, köpte destilleriet känt som “Burks’ Distillery” i Loretto, Kentucky för $35.000 den 1 oktober 1953.

Maker’s är ovanligt på så sätt att råg inte används som en del av mäsken. Istället används rött höstvete, tillsammans med majs och mältat korn. Under planeringsfasen av Makers Mark, utvecklade Samuels sju olika mash -blandningar för den nya bourbonen. Eftersom han inte hade tid att destillera och lagra var och en för provsmakning, valde han istället att baka en limpa bröd från varje recept och den utan råg bedömdes som den bästa vid provsmakning.

Maker’s säljs i fyrkantiga flaskor som förseglas med rött vax. ”Bill” Samuels hustru, Marjorie “Margie” Samuels, gav whiskyn dess namn, tog fram etiketten och tänkte ut att man skull doppa flaskan i vax för dess distinkta utseende. Det introducerades på marknaden 1959.

Maker’s 46 är en specialutgåva från destilleriet. Den får en speciell finish där man de sista månaderna stoppar in franska ekstavar i fatet och låter den stå så under vintern, innan buteljeringen. Detta medför att den får en mer komplexitet, en djupare färg och kryddigare smaker.

En rolig anekdot är att en förfader till T. William ”Bill” Samuels – vid namn T.W. Samuels – själv höll på med destillering och dessutom var sheriff i Nelson County, Kentucky på 1860-talet. Sheriffens bror, Dr. Rueben Samuels, hade gift sig med änkan Zarelda James, och på så sätt blivit styvfader till två unga pojkar vid namn Frank och Jesse James. Sheriffen var dessutom med om att år 1865 övertala de sista av förbundssoldaterna att ge upp, däribland hans brorssöner Frank och Jesse James.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Gillar du vår blogg? Följ oss på:

Facebook2k
Facebook
YOUTUBE
INSTAGRAM