Vi har fått förmånen att prova samples av den åtråvärda buteljeringen av Kilchoman Machir Bay 10th Anniversary Tour 2015. Tack för möjligheten Clydesdale! (länk till deras hemsida) Denna speciella buteljering släpptes i samband med destilleriets 10 årsjubileum och i samband med deras europaturné. Ett fåtal flaskor släpptes i Sverige, och är nu tyvärr väldigt svår att få tag på. Eventuellt kan man lyckas köpa någon vi någon auktionssite. Den är buteljerad på fatstyrka och av noga utvalda fat.
Doft
Beppe: En tydlig torvrökighet. En ganska söt doft med en slags metallisk rökighet. Dock så döljer röken mycket av andra dofter. Vaniljen lyckas ta sig igenom men inte mycket annat. Ett par droppar vatten släpper fram en blommighet och en fruktighet. Gröna äpplen och gräs är andra dofter som kikar fram efter vattning. En andra vattning skingrar röken och låter de andra dofterna dela första parkett med röken.
Kent: Oj, här var det rikligt med de där kraftfulla nyanserna från en osande Islayrökare. Det är svaveldoftande brandröknyanser, som efter en rejäl skogsbrand. En kraftigt söt och fet rökig och obönhörlig doft som inte är för de svaga. Här är det inte hårdrock utan snarare tung, tung metal rock som sätter tonerna. Efter att snoken har stillat sig och börjat vänja sig vid den klibbiga fenoliska misshandeln, kan jag uppleva en sälta och behagliga maritima toner. Men det är inte lätt att kliva förbi dessa tunga rökridåer. Efter vatten (som behövs om man vill djupare in i doftbilden) framträder paradoxalt en vackrare bild framför mig. Nu kommer en blomsteräng med allehanda doftande blommor. Vanilj och nyklippt gräs. Men även nu kan jag bakom blomsterängen se lågorna från skogsbranden komma närmare…
Smak
Beppe: Rök och åter rök är det första man känner. Efter ett tag när röken lagt sig så känner jag gelehallon och kåda. Vanilj och en torr sötma dansar in tillsammans med blommor och en fruktighet som jag inte riktigt kan sätta ord på. Det är en riktigt bitig och rivig whisky som kräver en hel del vatten för att komma till sin rätt. Efter en andra och tredje vattning så framträder en ganska fruktig whisky med mycket vanilj och smågodis.
Kent: Det är som en explosion i munnen av rökkänslan. Den är så tuff och så hård att även om man är beredd så nitar den dit dig direkt. Det är dock inte obehagligt. Precis så här skall en rejäl Islayrökare uppfylla dina smaklökar. Från läpparna till långt bak i halsen fylls du av en söt, behaglig och varm känsla. Det finns en maltkropp som lyckas bära detta på ett förunderligt bra sätt. Kan inte minnas att jag smakat en så, i smaken, välbalanserad dunderrökig Islay whisky så många gånger tidigare. Kilchoman är något på spåret och här lyckas man oväntat bra.
Betyg
Beppe: Jag är ju till skillnad från större delen av Sveriges whiskyälskare inget stort fan av rökare. Dock så tyckte jag att efter en gradvis nedvattning så fanns därinne en ganska angenäm whisky med blommig och söt karaktär. Betyget blir 6.2
Kent: Det här var kul! Var ett bra tag sedan jag uppskattade en rökig-metal-rock-kick-ass whisky som jag gjorde med denna. Den söta, grova och obönhörliga feta röken fick mig att minnas varför jag i början av min vandring i maltland började med rökiga Islaywhiskies. Tack för påminnelsen Kilchoman! Jag ger den 6.5 poäng.
För att komma till Betygslistan, klicka här.