Part Nan Angelen (P.N.A.) är en whiskyserie som är skapad av den tidigare Master Blendern på Vin&Sprit – Folke Andersson. Igår publicerade vi en intervju med denna whiskylegend i Sverige, vilken ni kan läsa här.
Under veckan kommer vi att recensera de senaste 6 utgåvorna av P.N.A-serien. Idag är det nr 12 och 13 som vi provat. Tyvärr finns ingen av dem längre att införskaffa, då de är slutsålda.
PNA XII GLEN SCOTIA 1991
P.N.A. Glen Scotia 1991 var en begränsad utgåva av totalt 2006 numrerade flaskor. Whiskyn kommer från en blandning av sherry- och bourbonfat. Den håller 46,2% ABV. Självklart är den varken färgad eller kylfiltrerad.
Doft
Kent: Detta doftar ljuvligt! En mörk underton ligger och morrar i djupet. Upplever det som läder, lakrits och kåda i en härlig blandning. Där ovan finns ljusa dofter som en total motsats. Det är sommarblommor, fläder, vanilj och honung. Mörk kola kliver fram efter en längre luftning och nu börjar de mörka tonerna ta mer plats. Plommon och dadlar börjar inta scenen och drar åt råsaft hållet. Gillar detta!
Beppe: Mörka mustiga dofter. Russin, fikon och mörk choklad. Vanilj och kola finns i bakgrunden och kämpar för att komma fram. Dock så är det plommonmarmeladen och björnbärssylten som är tyngst. Kåda och gröna äpplen finns också med i doftbilden. Det är ett härligt djup i doften och det finns lager på lager med dofter. Gran och tallbarr tillsammans med sommarblommor och gräs kommer efter en stunds luftning. Det här doftar ljuvligt!
Smak
Kent: Först slår bittra peppartoner mot tungan. En kryddighet bestående av vitpeppar och ingefära. Kryddorna tar verkligen greppet om smaken och släpper den inte gärna. En syrlighet kliver dock till slut genom den kryddiga barriären och i sitt släptåg har den en mjukare vaniljton. I slutet kommer en respektingivande ekbeska som återigen sliter tag i smaklökarna. Att smaka på denna whisky är verkligen en berg och dalbana. Eftersmaken ligger kvar länge i form av ekbeska tillsammans med en nötig syrlighet.
Beppe: Det smakar ålderstyngd herre med en bitter ekig ton som slår till först. Peppar kommer sedan fram som för att slå bort eken. Kola och vanilj tillsammans med russin och blommor sköljer sedan tunga och gom i en ljuv harmoni. Detta är storartat. Eftersmaken är lång och vill nästan aldrig ta slut. Eken finns hela tiden med i en perfekt balans med de övriga smakerna.
Betyg
Kent: Jag bara älskar detta. Den mörka undertonen är så himla intressant. Det är verkligen en klass whisky som endast skall njutas i en liten dram och under lång tid. Det här är en whisky jag skulle älska att äga och som jag skulle njuta av vid speciella tillfällen. Jag ger den höga 8.4 poäng.
Beppe: Fy satan vilken whisky! Jag är nästan mållös. Jag förstår vad Folke menar när han säger att detta är den bästa Glen Scotia som buteljerats, för så bra är det. Känns verkligen som en förmån att fått prova den. Ser ni denna flaska på en kroghylla så köp en dram, den är verkligen ljuvlig. Betyg: 8.5
PNA XIII DEANSTON 1996
P.N.A. XIII Deanston 1996 är lagrad på Sherryfat och buteljerad på 46,2% ABV. Totalt blev det 1584 flaskor av denna. Varken kylfiltrerad eller färgad.
Doft
Kent: En betydligt ljusare och sötare whisky. Sherrytoner möter dig välkommen. Visst finns de karaktäristiska tonerna av torkade frukter där, men det är inte överväldigande på något sätt. En ekig kryddighet finns runt den maltiga grunden och det är stöttepelarna i denna whisky. Där finns även en försiktig kryddighet från ingefära och kanel. Efter en stunds luftning kliver de vinösa tonerna fram och med understöd av en härlig läderton. Det är en tämligen komplex doftbild med många nyanser där torkade aprikoser och torkade dadlar är mest framträdande. En doft som vinner på lång luftning. Ge denna tid och du kommer uppleva många ansikten!
Beppe: En ganska så mild sherrydoft möter snoken. Inga tunga GlenDronach dofter utan mer milda sherrydofter. Det finns en blommighet som framträder efter en stunds luftning. Den gifter sig med de mer typiska torkade frukterna som är klart mer framträdande. Russin, dadlar, aprikoser, hela batteriet finns i en ljuv harmoni. I bakgrunden finns blommorna och mer färska frukter. Det doftar lovande och spännande.
Smak
Kent: Smaken är inte så kryddig som jag förväntat mig. Det är mer ”pang på rödbetan” där sherryinfluenserna är totalt dominerande. Torkade tropiska frukter, citrus och apelsinskal. Till skillnad från doften blir det också mer jordnära. Jordkällare, planteringsjord, rötter och gräs/hö. I eftersmaken kliver en svavelaktig smak fram och lämnar dig med en fruktig smak som påminner om kolsyrad fruktsoda.
Beppe: En ganska mild och snäll smak av sherrylagring. Torkade frukter smeker till en början smaklökarna för att sedan peppra tungan med en vitpepprighet. Efter pepparn så infinner sig en rivighet som är riktigt trevlig (tack Kent, det är svavel). Eken kommer efter en stund och visar att det finns ålder i kupan. Den mer beska ekighheten kommer aldrig fram, det är mer en ekkryddighet som känns. Apelsin och choklad med ett uns gräs kommer fram i eftersmaken och även vad jag bara kan beskriva som övermogna jordgubbar. Den långa eftersmaken klingar ut i en torr ekighet.
Betyg
Kent: Klass – absolut! God – absolut! Minnesvärd – nja… Det jag vill belysa är att det är en otroligt bra whisky som spelar i den högre ligan. Dock är den lite tam för min smak. Allt är vacker och himmelskt, men det saknas något som jag har svårt att sätta fingret på. Jag gillar det och önskar att jag även hade en flaska av denna hemma, men hade ändå satsat mina pengar på Glen Scotia’n ovan. Betyget måste ändå bli högt och jag ger den 7.9 poäng.
Beppe: Jag kan inte annat än säga att det är en ljuvlig whisky i den högre skolan. Eftersmaken är lång och välbalanserad. Den ligger som ljuvlig bomull i gommen. Jag önskar att man fick prova whisky i den här klassen var dag. Dock så är den inte lika bra som Glen Scotia’n som var makalöst bra. Den här är ”bara” jävligt bra. Betyg: 7.8